Musikkåren bildas
Blåsmusiken har alltid haft ett starkt fäste i brukssamhället Norrahammar. Under ca femtio år var det Birger Ericsson och hand son Harald som i Norrahammar stod för “mässingsmusiken”. Ett par Norrahammarsbor, Harry Claesson och Erland Ledell, sökte 1937 intressera några ynglingar att börja spela. Sensommaren 1937 samlades man första gången på hörnet av Flahults ladugård. Under pastor Isac Griperts ledning försökte man frambringa toner på ett antal instrument som upplånats i samhället. Hur ladugårdens djur reagerade inför detta oväsen kan var och en säkert tänka sig. Efter någon tid löstes lokalfrågan genom att man fick disponera södra folkskolans flickslöjdsal (numera benämnd Slättenskolan). Repertoaren bestod till en början av psalmer och religiösa sånger i pastor Griperts arrangemang. Musikkåren, eller Hornmusikåren som den först kallades, kan anses formellt vara bildad våren 1938 då man ordnade ett banklån på 1900 SEK för att köpa ett tiotal vita Masterhandinstrument. Detta år erhöll musikkåren också kommunalt anslag för första gången. Dessutom birog Norrahammars fackliga organisationer och Betelförsamlingen ned startkapital. Företrädesvis måste dock verksamheten finansieras med medlemmarnas egna medel genom månadsavgifter om 1:50 SEK och en inträdesavgift om 3:00 SEK. Avgifterna slopades 1943. De första medlemmarna i musikkåren var Erland Ledell, Harry Claesson, Gösta Ekman, Harald Sandahl, Erik Ljungberg, Alrik Johansson, Ingvar Andersson, Tage Håkansson, Stig Jansson, Hans Palm och Stig Johansson.

Kåren börjar synas utåt
Första gången man spelade inför publik var vid jultiden 1938 då man medverkade vid ett samkväm i Betelkyrkan. Den 15 april 1939 hölls den första konserten i Folkets Hus i Norrahammar. Trots stor nervositet klarade man debuten med den äran. De första engagemangen för blygsamma gager fick musikkåren av sommarhemmen i Norrahammar och Hovslätt. Redan 1940 medverkade musikkåren i 1:a majfirandet i Norrahammar. På morgonen marscherade man från dåvarande sjukstugan (Sydhamra) till kyrkan, vilket gjordes till tradition. Senare utökades marschen till ålderdomshemmet Hälsan som låg på Slätten. När detta revs började marschen i stället från nya Sjukhemmet och avslutades vid ålderdomshemmet Hammargården. Från 1945 medverkade också musikkåren vid 1:a majdemonstrationen i Jönköping.

Splittring
Genom att allt fler fick inträde i musikkåren och spelskickligheten ökade, blev önskemålen om en vidgad repertoar allt flera. Eftersom pastor Gripert hade gjort de flesta arrangemangen var det övervägande religiöst betonad musik man hittills hade spelat. En del nya potpurier köptes in, men då dirigenten inte kände till denna art av musik uppstod allt oftare meningsskiljaktigheter om tempo och dylikt. Kåren delades härvid i två läger, ett som stödde pastor Gripert och ett som önskade en ändring. Den 6 april 1943 bestämde man sig för en delning av musikkåren och en grupp bröt sig ur Hornmusikkåren och bildade Norrahammars musikkår. Gruppen bestod av Stig Johansson, Hans Palm, Hans Karlsson, Gösta Ekman, Ingvar Andersson, Bernt-Erik Davidsson, Harald Sandahl, Bertil Filipsson, Sven Ekman, Erland Johansson, Hubert Johnsson, Bertil Magnusson och Arne Lidbom, Den 3 maj 1943 bildades Norrahammars musikkår.

Den nya musikkåren
Efter denna delning blev det friska tag och musikstyckjunkaren vid A6 regemente Oscar Peterson anställdes som dirigent. Han lyckades sporra medlemmarna att överträffa sig själva som samtidigt säkert ansträngde sig lite extra för att visa att delningen var riktig. Intensiva enskilda studier startades och allt svårare musik kunde repeteras. Man lyckades också få med Harald Ericsson som esskornettist och samtidigt fick man en skicklig notskrivare. Repertoaren utökades successivt och regelbundna konserter hölls i Folkets Hus och på olika platser utomhus. Fram till början av 1960-talet anlitades musikkåren regelbundet av köpingens föreningar vid fester och sammankomster av olika slag. Redan vid 10-årsjubiléet hade en avsevärd musikalisk skicklighet uppnåtts, vilket framgår av ett referat i Smålands Folkblad efter jubileumskonserten: “...Konserten blev en fullträff och man förvånade sig gång efter annan över att en amatörmusikkår kan nå en sådan hög standard... Man frapperades av den förnämliga frasbildningen och den utomordentliga nyanseringen. Det dynamiska innehållet kom också fram perfekt. Över lag visade orkestern stor jämnhet. Det hindrade dock inte, att många av orkesterns musiker kunde briljera med ett överraskande gott kunnande. Här bör konsertens solist; Bertil Filipsson, nämnas. Han spelade “Nordisk fantasi för trumpet” på ett sätt, som hedrat vilken yrkesmusiker som helst...” Av referatet att döma var allting välbeställt inom musikkåren, men intresset för övningarna gick upp och ned. En del musiker flyttade från orten och av verksamhetsberättelserna de närmaste åren framgick att styrelsen fick arbeta hårt för att ha besättningen någorlunda fulltalig. Ofta fick man vända sig till A6 för att låna musiker inför någon konsert.

Gossmusikkår bildas
Frågan om bildande av en gossmusikkår diskuterade länge och redan 1947 påbörjades utbildningen av ett femtontal pojkar. Härigenom hoppades styrelsen kunna trygga rekryteringen till den stora musikkåren och dess förhoppningar har i stort sett kunnat infrias. 1978 i samband med 40-årsjubiléet var det 20 medlemmar som fått sin musikaliska utbildning genom musikkårens gossmusikkår. Eftersom de flesta eleverna i första hand valt trumpet, klarinett eller saxofon har det ofta varit svårt att fylla alla stämmor varför framträdanden varit sporadiska. Orkesterns namn ändrades efter hand till Ungdomsorkestern. Den bästa perioden för Ungdomsorkestern var under 1960-talet då Henrik Thollin var dirigent. Han lade ned ett intresserat arbete med ungdomarna och var allmänt omtyckt av dessa. Sammanlagt är det ca 200 pojkar, som under längre eller kortare tid fått musikundervisning genom musikkårens försorg. Vid tiden för 40-årsjubiléet var det ett femtontal elever som fick sin musikaliska utbildning i Ungdomsorkestern. Inte heller då var alla instrumentgrupper representerade så att samövning kan ske i orkesterform. Verksamheten för ungdomarna har letts av följande medlemmar i Norrahammars musikkår:

Ordförande	Tidsperiod	Kassör	Tidsperiod
Ingvar Andersson	1949-1950	Musikkårens	1947-1963
Gösta Ekman	1951-1952	Lars Svensson	1964-1968
Stig Johansson	1953-1958	J-E Forsberg	1969-1972
Sigvard Sandahl	1959--	Claes Svensson	1974--

Lärare
Bertil Andersson, Ivar Neuman, Ingemar Badman, Oscar Petersson, Sture Berg, Sigvard Sandahl, Gösta Ekman, Gösta Sjögren, Harald Ericsson, Gösta Sjökvist, Ronny Ericsson, Gunnar Stenström, Karl-Erik Gustavsson, Henrik Tholin, Måns Jonsson, Gunnar Törnkvist, Harald Lagerstrand, Gunnar Walldén

Uniformering
Eftersom allt flera musikkårer började bära enhetlig klädsel, ansågs det lämpligt att även Norrahammars Musikkår borde anskaffa uniformer. Den 1:a maj 1954 kom så musikanterna prydligt uppsträckta i ljusblå uniformer och vita mössor. Musikkåren väckte större uppmärksamhet än vanligt. Det förekom polemik i pressen efter kommunalfullmäktiges beslut att anslå 4500 SEK till musikkårens verksamhet. Beloppet motsvarade nämligen ungefär kostnaderna för de nya uniformerna, vilka betalats med lotterimedel och banklån.

1965 köptes nya mörkblå uniformer och 1968 köptes mössor i samma färg. 1972 kompletterades uniformeringen med vita skärp och axelgehäng. Uniformerna har sedan successivt förnyats så att alla aktiva hade nya uniformer i samband med 40-årsjubiléet.

Instrumentering
Under stor del av musikkårens tillvaro har besättandet av 1:a klarinettstämma varit svårast. Detta instrument anses vara bland de svåraste för amatörer och det var därför med stor tillfredsställelse man 1954 hälsade f.d. musikstyckjunkaren Gösta Sjökvist välkommen som medlem. Han hade tidigare deltagit mera sporadiskt vid konserter sedan 1952. Förutom att han var en flitig notskrivare gav han också lektioner på klarinett och saxofon.

När utredningen och omläggning av de militära musikkårerna genomfördes aktualiserade styrelse införande av en saxofontrio, vilken första gången medverkade vid musikkårens 20-årsjubileum 1958. Tromboner har tidvis använts och har nu kommit för att stanna, eftersom de flesta moderna arrangemang som då användes var skrivna för tromboner och inte som tidigare för tenorbasun. De instrument som då saknades var egentligen bara oboe och fagott, svåra instrument som man i samband med 40-årsjubiléet hoppades skulle finnas med vid kommande 50-årsjubileum.

Dirigentbyten
Sedan 1943 hade Oscar Petersson varit engagerad som dirigent och musikledare. Under hans ledning utökades musikkåren från 10 till 20-talet man och av kritiken att döma till en av de bättre musikkårerna i trakten. Peterson hade även hand om Ungdomsorkester och lyckades tidvis bra även med den. Som följd av vissa motsättningar mellan styrelsen och Petersson slutade denne sin anställning i maj 1958. Efterträdare blev vice dirigent Gösta Sjökvist.

Detta blev också en uppryckning för medlemmarna och standarden ökades ytterligare. Genom sina f.d. yrkesbröder inom militärmusiken fick han också möjlighet att provspela och skriva nya arrangemang så att musikkårens repertoar avsevärt kom att moderniseras. Sjökvist hade under 4-5 år även hand om Ungdomsorkestern. 1972 blev han sjuk och med ålderns rätt pensionerade han sig som dirigent vid årsskiftet 1972-73.

Genom Regionmusiken fick vi så en ny dirigent i förste regionmusikern och trombonisten Arne Jarnheden. Först på prov för att se om hans tjänst inom Regionmusiken kunde kombineras med våra önskemål, men även för att Jarnheden skulle få tillfälle att testa om vi var värda att satsa kraft och intressen på. Som vid tidigare dirigentbyten ökade medlemmarnas intresse och samtidigt ansträngdes det lite extra, varför Jarnheden kom för att stanna.

Konserter och engagemang
Under ett flertal år hölls årligen konserter i Norrahammars Folkets Hus, men då publikfrekvensen minskade i och med att allt fler skaffade egen TV, upphörde konserterna 1961.

Sedan 1953 har musikkåren årligen anordnat en kyrkokonsert i Norrahammars kyrka i slutet av november och dessa har alltid varit välbesökta. En del år har konserter givits också i Barnarps, Sandseryds, Byarums och Svenarums kyrkor.

Utomhuskonserter har sedan 1944 hållits varje år på ett flertal platser inom Norrahammar och sedan kommunsammanslagningen även i Hovslätt, Jönköping, Tenhult och Taberg. Vid några tillfällen har konserter hållits tillsammans med musikkårerna i Anderstorp, Skillingaryd och Huskvarna.

Under 1970-talet har marschkonserter ordnats i olika områden i Norrahammar och dess verkade vara mycket uppskattade.

I samarbete med Landstinget har konserter hållits vid ett flertal sjukvårdsinrättningar och ålderdomshem i Norrahammar. Även Elmis som anordnar utställningar började anlita musikkåren vilket innebar spelningar för större publik.

Det mest uppmärksammade och återkommande engagemanget är Jönköpings Vaktparad. Det är köpmannaföreningen som sedan 1972 varje vår och höst 7-8 lördagar vardera engagerade musikkåren, eller någon annan musikkår när vi inte hade möjlighet att ställa upp. Vaktparaden går genom centrala Jönköping där musikkåren spelade under ca en timmas tid.